Den 7 april var det dags för Sodalitas Botulis första kartingtävling, självklart vid namn Botuli Cup!
Tolv av oss begav oss först till Jumbo för proviantering i form av pizza & pasta där restaurangen fräckt nog tog betalt för kranvatten vilket många av oss inte godkände. Därifrån bar det av just norr om flygfältet till VM Karting som är Finlands längsta inomhus kartingbana på 530 meter. Efter att ha stått vid läktaren en stund och spanat in vilka kurvor på banan som skall tas i vilken fart, eller vilken bil som verkade snabbast var det äntligen dags för vår tur!
Instruktören råkade vara finlandssvensk vilket ju alltid höjer stämningen och efter att han instruerat oss var det dags för tidskörning för att bestämma startpositionerna. Paketet vi köpt innehöll ca 10 varv tidskörningar och ett ca 20 varvs lopp. Efter några varv på tidskörningen började grabbarna känna sin egna bil och man kände hur takten på banan ökade då alla försökte klämma in sin bästa tid runt banan. Vid mållinjen kunde man lätt se ens resultat så man visste direkt ungefär var man låg i förhållande till resten av Botuliterna. Det viftades med flaggan och det blev dags för uppställning inför starten. En efter en körde vi in i våra respektive startrutor med fyrtaktsmotorerna brummade ca 10 centimer från oss. Alla på plats, lite sneglande över axeln så man visste vem man skall tampas med i första kurvan. Nu var det dags, startlamporna tändes i tur och ordning ovanför startlinjen. Adrenalinet pumpade i kroppen när man väntade på att den femte lampan tänds och att alla sedan släcks. 3...2...1... WURST!
Hallen fylls av ett härligt dånande när 12 förare simultant klämmer pjäxan i pannrummet och låter bilen accelerera iväg! Startsträckan vänder sig lite mot höger vilket betyder att de i de jämna rutorna 2, 4, 6 och så vidare lätt förlorar sin plats åt den 3:e, 5:e och 7:e. Första kurvan kommer snabbt emot där man direkt får se vem som har ballar av stål. Vem bromsar sist och vem ger plats åt vem. Positionerna ändras och någon spinner ut eller blir inklämd mellan innerväggen och en annan bil. Där blir man sittandes medan andra susar förbi bäst de kan. Andra kurvan med samma iver och den som trycker bromsen i för hårt och lite för sent åstadkommer en ordentlig sladd, men lyckas han hålla den eller far det runt? Den här gången räckte talangerna till och det blev ingen 180 gradare. Sakta men säkert tunnar det ut sig på banan och täten drar iväg. Varv efter varv ändrar postionerna lite men inte allt för mycket. Banan är såpas smal och kurvig så det inte finns allt för många tillfällen att köra om. Antingen får man hoppas att killen framför gör en felmanöver som man själv kan dra nytta av eller så får man helt enkelt pressa och pressa så man kommer förbi i just rätt ögonblick. Genom att brassa på ordentligt direkt ut ur kurvan och dra sista rakan för fullt, kiss the apex i den lömska chikanen för att inte tappa fart just inför mållinjen för att med fullt fräs kunna närma sig den tvära 90 graders kurvan i början av varvet, den som där fegar ut och bromsar före ger möjligheten för den bakomliggande att gina framför. Men är man för djärv och stolt över sin nyss övervunna position kan det lätt hända att kurvan direkt efter blir ens egna fallgrop för då kanske man blir omkörd och faller tillbaka till samma position.
Ibland ser man någon spinna ut i en kurva och då lyfter de handen och väntar på hjälp från personalen som kommer och skuffar ut dem på banan igen. Ungefär halvvägs in i loppet ser man i ögonvrån medan man susar förbi att någon av oss förare faktist stiger ur bilen. Vad har hänt tänker man. Gick bilen sönder? Vad kan det vara? Efter ett par varv så kliver föraren tillbaka in i bilen och fortsätter köra, hmm då var det ju inte bilen det var fel på. Efter loppet visar det sig att han blivit åksjuk och behövde ta en paus. Tur att det inte var något värre!
När loppet närmar sig sitt slut börjar armmusklerna vara relativt ömma av allt rattande av och an. Det är ingen servostyrning eller mycket till stötdämpare i dessa bilar. När bakhjulen sladdar och hoppar gör även du det och kastas omkring i förarstolen. Botuliterna försöker antingen behålla sin position ifall de har någon som lurar bakom en eller så är de själva de som tappert försöker ta sig förbi den framförvarande. Ända in till det sista varvet skedde det spännande omkörningar och t.o.m. några varvningar. Till slut viftar den svartvita flaggan vid mållinjen och loppet är över. Nu kan man slappna av. Man känner hur man faller tillbaka i stolen och släpper ena handen från ratten medan man i lugnare takt kör det sista varvet in till depån. Det är utmattade men väldigt glada miner som tittar fram under hjälmarna då vi stiger ur bilarna! Vem vann och vem var den där jäkeln jag aldrig kom förbi där i bilen framför mig? Efter en stund är det dags för prisutdelning på pallen och där applåderas top 3an fram och får metall runt halsen! Niklas på tredje plats, Daniel på andra och Andy som vinnare! Efter en stund anmärker någon att alla ju sitter i styrelsen... coincidence?
Efter cuppen drar de flesta av oss iväg för allmänt samkväm mot Lövö där kvällen fortsatt i goda vänners lag! En sak som är säker, Botuli Cup var en succé och gör en comeback nästa verksamhets år igen!
